Herre, du rannsakar mig och känner mig.
Om jag står eller sitter vet du det,
fast du är långt borta vet du vad jag tänker.
Om jag går eller ligger ser du det,
du är förtrogen med allt jag gör.
Innan ordet är på min tunga
vet du, Herre, allt jag vill säga.
Du omger mig på alla sidor,
jag är helt i din hand.
Den kunskapen är för djup för mig,
den övergår mitt förstånd.
Psaltaren 139:1-6
Kung David som skrivit den här psalmen visste vad det innebar att vara känd helt och full av Gud. Han hade gjort både det ena och det andra, men ville ändå leva nära Gud. Han hade upplevt vad det innebar att granskas på djupet av Gud, men han fortsatte ändå att leva gudstillvänt. ”Herren rannsakar mig” står det i psalmen. Gud känner mig bättre än någon annan. Gud vet allt om mina motiv, mina begär, mina inre drivkrafter. Gud vet allt om det som format mig på gott och ont, därför förstår Han också varför jag gör som jag gör ibland, eller varför jag inte förmår göra vissa saker. Guds kunskap om dig och mig är fullständig, där finns inget att tillägga. Gud vet. Vad gör det här med dig och mig?
Ibland har jag tänkt: ”Om du visste det här om mig, så skulle du aldrig mer prata med mig”. Jag vet inte hur det är med dig, men jag är ganska tacksam över att vi inte kan läsa varandras innersta tankar. Psaltarspsalmen berättar att det är Någon som kan det: ”fast du är långt borta vet du vad jag tänker”. Inte bara det: ”du är förtrogen med allt jag gör”. Det du gjort eller tänkt, som du aldrig skulle kunna berätta för någon, det har Gud redan full koll på. Skrämmande? Ja, kanske, det beror förstås på vad du tänker om Gud. Men Gud skulle aldrig utsätta dig för utpressning: ”Jag vet minsann det här om dig, nu gör du som jag säger – annars…”
David beskriver inte Gud som någon som vi skulle behöva vara rädda för, känna skräck inför. Snarare beskriver han förundran. Vi är omslutna av Honom, vi är helt i Hans hand. Det är en vacker bild, eller hur? Det beror alltså på vad vi tänker om Gud, vad vi tror, om vi blir förskräckta eller inte. Eller, för min del kan jag nog mer fyllas av en sund gudsfruktan – tänk, Gud vet allt det här om mig, och vill ändå ha med mig att göra! Vi kan inte, hur vi än gör, diskvalificera oss från att rymmas i Hans händer.
Du omger mig på alla sidor
jag är helt i din hand.