”Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får och de känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern.” Joh 10:11-15
”Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.”
Jesus berättar att han är den herde som bokstavligt talat gör allt för sina ”får”, för oss människor. Han ger sitt liv för fåren, och visar på det som kommer att hända under påsken, då han dör för oss, för alla ”får”, för dig och mig.
”Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar jorden. Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren.”
Vilka kontraster! Lite underförstått så berättas det om att den gode herden äger fåren till skillnad från den som är inhyrd/lejd. Vi ska alla gå vår egen väg, kanske alldeles särskilt som tonåring, när man börjar öva sig på att vara vuxen? Men att vara ägd, att tillhöra Jesus är ingenting negativt utan tvärtom. Det handlar om gåvan att vara Guds barn. Det handlar om att tillhöra någon som är starkare än jag själv. Jesus lovar inte att allting alltid ska vara bra och perfekt, det han lovar är att aldrig överge någon enda av oss.
”Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern.”
Jag tror att Jesus vill påminna om att han känner oss bättre än vi känner oss själva. Han vet allt om oss och längtar efter att vi ska lära känna honom på djupet. Vi har ett löfte om att få vara nära honom på samma sätt som han är nära Fadern. Har du tänkt på vad det egentligen betyder? Hur nära relation Jesus vill ha med dig?
Plötsligt en dag kom han gående där på ängen.
Jag såg hans mantel fladdra,
jag kunde inte ta min blick från honom.
Tänk om han vore min herde.
Framme vid grinden stannade han,
tittade mig intensivt i ögonen och sa:
”Jag är din herde, från och med idag”.
”Du är friköpt” sa han sedan
och visade sina spikhålsprydda händer.
Inte förstod jag det då
och inte förstår jag det nu,
men tacksamt tog jag emot friheten.
Han lyfte upp mig i sin famn och började att gå.
Under ett träd stannade han
satte ner mig på marken och sa:
”Christina, du är min.
Ingenting kan skilja dig från min kärlek”.
Det blev tyst en stund, sedan sa han igen:
”Ingenting kan skilja dig från min kärlek”.
Ja, så var det då.
Men nu…
Jag sitter här i mörkret.
Jag ser ingenting.
Jag hör ingenting.
Övergiven – ensam.
Hur hamnade jag här?
Var allt bara en dröm?
Jag förstår inte!
Jag kan inte höra din röst!
Eller vill jag inte höra din röst?
Varför är det så svårt att följa dig?
Svar på frågorna, det fick jag inte.
Men herden som sökt mig överallt,
tog mina händer kysste dom ömt och sa:
”Äntligen. Där är du”.
Sedan sa han:
”Christina, har du glömt?
Ingenting kan skilja dig från min kärlek.
Ingenting.
Du behöver inte veta mer.
Kom nu och följ mig!”
Christina Andersson