”Jesus sade: Om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte en lampa och sopar hela huset och letar överallt tills hon hittar det? Och när hon har hittat det samlar hon väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig, jag har hittat myntet som jag hade förlorat. På samma sätt, säger jag er, gläder sig Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.” Luk 15:8-10
Visst är det härligt ändå! I den här berättelsen liknas Gud vid en kvinna, en kvinna som ställer till med storstädning för ett enda litet mynts skull. Du och jag kan, likt myntet komma bort från Gud fast vi inte riktigt valt det eller förstår hur det gått till egentligen.
Nåja, kvinnan ställer till med storstädning. Det är klokt och förnuftigt, de nio mynten som hon har koll på kommer inte att försvinna, hon har ingenting att förlora genom att leta. Kanske är det en del av hennes pension? Kvinnan söker myntet för sin egen skull. Gud söker oss, inte bara av kärlek eller medlidande med oss, utan också för sin egen skull. Han söker oss, för att vi är så värdefulla i hans ögon, så dyrbara att han lägger undan allt han har för händer och genomsöker varenda vrå för att hitta oss. När vi kommit bort från Gud, är det lika mycket han som saknar och längtar efter oss, som vi som saknar honom.
Tänk, kvinnan i den här liknelsen ger sig inte! Hon söker tills hon hittat myntet, oavsett hur lång tid det tar. Det finns människor i din och min närhet som inte känner Jesus och det här ger mig hopp. Gud ger inte upp om någon enda av oss! Gud letar på olika sätt efter varje människa och när vi blivit återfunna blir det stor glädje i himlen. Kvinnan tänder en lampa, sopar hela huset och letar tills hon har myntet i sin hand. Gud som vet allt om var vi befinner oss fysiskt, psykiskt och andligt, letar efter vägar till våra hjärtan. Kanske kan vi ha lampan i liknelsen som symbol för Guds ljus? Ett ljus som går rakt igenom det mörkaste mörker, där det inte finns någonting som kan stå emot det. Och skräpet hon sopar undan, kan vara våra livs omständigheter. Våra liv; det som finns i oss och runtomkring oss är inte något som hindrar Gud från att försöka hitta vägar till våra hjärtan. Han kan använda det mesta för sina syften och röja bort det som hindrar oss från att bli ”återfunna”.
Ja men, tänker du kanske, det här handlar i alla fall inte om mig. Det handlar om andra. Men sanningen är den att det handlar om dig och mig också, därför att utan Guds nåd är vi alla förlorade. Vi behöver var och en av oss på ett eller annat sätt bli funna av Gud.
Utan Din nåd gick jag förlorad
Utan Din nåd gick jag min väg
Är för evigt tacksam
Du har varit trofast mot mig Gud
Tack för Din kärleks nåd (Rita Baloche)