Vi går mot ljusare tider. Det är lättare och lättare att stiga upp på morgonen och vårvintern börjar försiktigt göra sitt intåg. Men hur är det med ditt och mitt inre mörker, egentligen? Jag vet inte hur det är med dig, men jag kan både fascineras och förskräckas över det som finns i mitt liv, i mina tankar och i mitt hjärta. Jag tänker ibland negativt om mig själv och mina möjligheter, jag suckar över mig själv och andra. Jag tror inte alltid Gud om särskilt mycket. Men när jag erkänner hur det är, och plockar fram tankarna i ljuset förlorar de sin makt över mig. De får sina rätta proportioner. Det svåraste att våga ta fram, är förstås det jag skäms allra mest över. Där kan vi behöva varandra. Att våga berätta hur det är, gör faktiskt inte någonting värre, tvärtom. Orden hjälper oss att förstå oss själva, det som skaver och gör ont, det som faktiskt är synd i våra liv, det som behöver bli helt eller kanske bekännas och lämnas till Gud.
Det är inte så att jag alltid förmår leva i ljuset, tro för all del inte det!. Jag håller också i en del saker lite för hårt, och gömmer det. Ibland är jag nog inte medveten om det, därför att jag förtränger det. Men Bibeln säger att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Jesus, världens ljus kan lysa upp det mest mörka vrårna i ditt liv och mitt liv. Det kan kanske kännas skrämmande? Tänk på att Jesu ljus inte är som ljuset från ett lysrör, kallt och obarmhärtigt. Ljuset kommer från den som är fylld av nåd och sanning och som älskar dig oändligt. Nådens ljus avslöjar, men inte bara det, nådens ljus befriar och upprättar.
”Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och blodet från Jesus, hans son renar oss från all synd.” 1 Joh 1:7
Jag tänder ett ljus och ser hur det tränger undan mörkret. Jesus, världens ljus - driv ut allt mörker ur mig. Hjälp mig rensa ut allt skräp, allt som skiljer mig från dig. Fyll mitt hjärta med ditt ljus. ur "Du är ljus" av Kristina Reftel