Som kristna är vi kallade att vara ljus. Det är inget extra tillbehör, det är något vi är. När vi tillhör Jesus, när vi tagit emot honom flyttar Gud in på insidan. Vi blir lika Kristus. Men det är ett mödosamt arbete som Gud genom den helige Ande håller på med resten av våra liv.
”Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla människor i huset.” Matt 5:14-15
Den som tror på och har tagit emot Jesus är ett ljus i den här världen. Vi kanske inte känner oss som ljus, vi kanske jämför oss med varandra, men ditt och mitt uppdrag är att hålla oss nära Jesus, där hålls våra lågor vid liv, där fylls det på. Vi är ljus därför att Kristus lyser genom oss och Han vill använda dig och mig att nå ut till andra.
ur ”Du är ljus” av Kristina Reftel
Var ljus!
Ett litet ljus låg på sin hylla i ett förrådsrum och tittade missmodigt på alla de andra ljusen som låg bredvid. De andra ljusen var så mycket längre och större. Ett ljus verkade ha varit med riktigt länge, för det hade långa stearinfloder längs sidorna. ”Jag är ett så litet ljus att ingen kommer ha någon användning för mig”, tänkte ljuset för sig självt. ”Jag kommer att få ligga här, bortglömt och dammigt.” Men en dag öppnades förrådsdörren och en man klev in och ställde sig framför hyllan. Han tittade noggrant på ljusen, och tog sedan med sig det minsta ljuset ut. Sedan började han klättra upp för en brant och smal trappa, steg för steg. ”Ursäkta mig, men vart är vi på väg?” frågade ljuset ängsligt. ”Du ska få lysa upp vägen för människor som riskerar att åka vilse”, svarade mannen med ett leende. ”Men jag är så litet!” utropade ljuset. ”Det är ingen som kommer att lägga märke till min flämtande låga!” ”Det spelar ingen roll att din låga är liten”, svarade mannen. ”Se bara till att fortsätta brinna och lita på mig, så ordnar jag resten.” När de kom till slutet av trappen gick mannen fram till en stor rund platta som omgavs av mängder med speglar. Han placerade ljuset i en lykta och satte denna i mitten av plattan. Det lilla stearinljuset kunde inte låta bli att flämta till av förvåning. Ljuslågan reflekterades i de många speglarna så ljuset spreds långt ut över de djupa vatten som omgav fyrtornet. Och genom den mörka natten kunde fartyg på långt håll se det lilla ljuset som ledde dem på rätt väg hem.
Ibland behövs de här enkla, nästan lite banala berättelserna för att förmedla en stor sanning. Du och jag är som kristna världens ljus, men det är ingen prestation utan något som handlar om vår djupaste identitet. Kristus lyser i och genom oss. Och även om våra ljus kan kännas små och fladdrande kan det reflekteras och bli något mycket större än vi någonsin kunnat tro.
”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” Joh 1:5